Har ni nån gång såna där dagar där ångesten om framtiden bara tar över? Oron för att inte komma in på universitetet du vill, programmet du vill eller att det bara är så lång tid tills du är klar med det och inte lägre orkar vänta på att få starta ditt liv på riktigt? Såna dagar har jag haft för ofta på senaste tiden. Oroar mig för att jag inte ska kunna plugga det jag vill, att jag inte kommer kunna flytta hemifrån och till slut inte kommer kunna få den karriären jag vill ha. Allt är så osäkert, och ibland tar mina tankar över och kan lätt förstöra en hel dag. Just nu tar jag bort störande moment från min vardag, tar bort personer som inte hör hemma i mitt liv och sånt som distraherar mig från fokusen jag för det mesta har på att lyckas. Denna jävla framtid, kan vi inte bara vara där snart?

(det här skrev jag i februari, hur kan det fortfarande passa in?)