Vän eller ovän?
När man tror att stormen lagt sig, att det är säkert att gå ut och att man kanske kan öppnas upp igen. Det är då det ringer till hos dem, de som gjort en så illa.
Jag visar inte känslor, så har det aldrig varit. Att börja gråta när man läser eller hör nåt har aldrig varit jag.
Ni vet dethär, ändå är det jag som är känslokall, elak och allt annat elakt som kommit ur eran mun.
Vän eller ovän? Sådär ett halvår senare och man är alltid för stolt. Nu drar jag tillbaka taggarna och slutar skrika. Nu får ni veta allt.
Jag blev en helt annan människa när ni lämnade mig. För det var så det kändes, mi sket fullständigt i hur saker och ting kändes för mig, ni stack. Jag försökte förklara. Och ni drog.
Jag fick panik, och jag grät. Och jag gör inte det.
Jag var inte mig själv. Men jag är det nu och jag säger såhär. Vän eller ovän? Varken eller. Jag tänker inte bli sårad igen, jag tänker inte gå igen eller bearbeta saker som hänt längre. Jag är klar med det. Jag är klar med er.
Jag ser den delen av mitt liv som en del av mitt liv. En del som är över.
Trackback